Elvira Tisells Gökvisa
En dyrbar syster från oss gått,
Ty hon det rätta landet nått.
Nu sjunger hon med glädje stor
Bland hela englaskarans kör::
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Så sjöng hon, då hon bland oss stod,
För allt, men mest för Jesu blod,
Som flöt utur hans dyra sår
I hvilka slägten helad står
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Förliden vår besökte hon
I Simonstorp sin fosterson
Der hörde hon från skogen grön
En sång af Göken ganska skön
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Då tänkte hon: skall Jesu brud
Gå tyst, och icke lofva Gud,
När jag har allt uti Guds son;
Jag stämmer in i gökens ton:
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Nu göken och Elvira glad
Uppstämma sången hvarje dag
De milda ugglor på dem si
Och stämma äfven in deri.
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Den sången Vira ej förgät
Att sjunga, ty hon lärde det,
Hur regn och solsken vexla om
Är jag äntligen Guds egendom
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
För tryckta själar mången gång
Hon stämde upp sin enkla sång:
Om Lammets död och dyra blod,
Att de ock sjöngo med godt mod
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Hon sade: Hör nu gökens sång,
I Simonstorp han dagen lång,
Om det var mulet eller klart,
Han sjöng ändå med samma fart
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Väninnans sång en liten tid
Vi höra fick, ty hon i frid
Blef hemtad till sin brudgum kär.
Nu sjunger hon med Glädje der
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
I februari åttiotvå
Den tredtonde så fick hon gå
In i sin herres rolighet.
Der sjunger hon i evighet
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
Hon var för oss ett dyrbart lån
Att vittna om Guds dyra son
Må vi nu sjunga samma sång
Så får vi sjunga der en gång
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud!
(Elvira Amalia Tisell föddes 1821-05-19 i Tjällmo och avled 1882-02-13 I Linköping, båda platserna
ligger i Östergötland. Visan tillägnas henne av Anders Peter Andersson.
Vira är kort för Elvira.
Mamsell Elvira Tisell var dopvittne till Anders Peter Anderssons dotter Sara Helena Viktoria född 1881-
10-20. Hon döptes torsdagen den 24 november 1881 i Simonstorp, och det var en bra tid att avlägga ett
besök där då. Kanske besökte hon Anders Peter våren 1881, men inte troligt, snarare har han använt sin
poetiska frihet och lagt besöket till våren.
I Sverige sjunger göken från slutet på april till midsommar.
Tack Gud!, tack Gud!, tack Gud! – ko-ko, ko-ko, ko-ko!
Avskrivet av Björn Roström 2020-01-25.)